lördag 9 maj 2015

Unquenchable thirst for New York



Jag har bott i New York i snart fyra år. Fyra år! Jag kan nästan inte förstå det. Efter fyra år ska jag lämna den här staden, för jag är så illa tvungen (tack visum, immigrationslagar, och så vidare). Jag får ofta frågan om hur det är att bo i New York men jag kan aldrig ge ett ordentligt svar. Det är svårt att förklara hur det är att bo i New York, och man förstår bara om man har bott här själv.

Hur klyschigt det än låter så är New York som en väldigt komplicerad person med många olika sidor, som har behandlat mig som skit ganska många gånger men gottgjort mig dubbelt om. Mina känslor kring att lämna New York inkluderar rädslan av att jag ska dö av sorg samtidigt som jag är lättad, som att jag har nått mållinjen efter att ha sprungit ett maraton.

New York är en tuff stad att bo i och den har tärt på mig lika mycket som den har bombarderat mig med lycka. När jag först flyttade hit förstod jag inte hur någon frivilligt skulle vilja lämna New York, men några år senare har jag förstått att man bor i New York tills man inte orkar mer. Eller så stannar du, för du blir beroende av stressen och det snabba livet. New York formar dig tills du tror att det bara är i New York du verkligen passar in, för hur skulle du kunna bo någon annanstans? Du fantiserar ständigt om frisk luft och tystnad, men doften av skräp och urin och ljudet av tutande taxibilar känns som hemma.


New York finns inom mig och kommer alltid vara den första staden där jag gjorde ett hem för mig själv. Kanske kommer jag tillbaka en dag. Men tills dess kommer jag att sakna de gula taxibilarna, bagels till frukost, promenader i Williamsburg, billigt kaffe, söndags-brunch, utsikten över Manhattan från East River State Park, att kunna se Empire State Building vart jag än vänder mig och mycket, mycket mer som är svårt definiera i ord.



4 kommentarer:

  1. Så fint skrivet! <3 det KOMMER suga att lämna NYC, men lita på mig, det kommer bli bra till slut. Först kommer det komma ett par månader av sorg, men sedan väldigt sakta så kommer det börja kännas bättre igen. Efter ett år kommer det fortfarande göra ont i bröstet när någon pratar om new york. Ingen fattar vad new york är.. Och det känns konstigt. Det är som någon läser ens dagbok, men misstolkar varje rad. Men jag tror att även den smärtan kommer ge med sig till slut. Vi kanske kan vänta tillsammans? <3 ses snart och jag är så glad att du kommer hem. Det känns som om du tar dig en del av new york hem. För mig är du en stor del av mitt liv där, och att få hem dig kommer kännas som en del NYC flyttar hem. Ses snart och älskar dig ❤️❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. min fina julia, är så glad vi kommer vara i samma land igen <3 loveloveloveyou!

      Radera
  2. Åhhh men du hade väl jobb? Varför måste du flytta? Vad tråkigt!! :( :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt komplicerat och svårt att få bo i USA, om man inte pluggar! Efter att man pluggat klart på ett studentvisum så får man jobba i USA i ett år. Innan det året är över så måste man be sitt jobb att sponsra en med visum, det vill säga företaget söker och betalar allting åt dig (du kan inte betala/söka själv). Tyvärr brukar företag bara gå med på det om man är högre uppsatt eller om man jobbar inom science och teknik och sådant där! Men även om företaget går med på att sponsra så finns det en liten chans att du får visumet. De ger bara ut 65,000 visum per år och söker det fler än det så drar dem lotteri. I år sökte 230,000! Mitt jobb gick alltså inte med på att sponsra men även om de hade gjort det hade jag kanske inte fått det. Tråkiga är också att även om du får visum är du bunden till att stanna på just DET jobbet, visumet låter dig inte vara arbetslös/byta jobb, och det är ju inte alltid man vill stanna på samma jobb i flera år heller.

      Radera